Enduro ur en självplågares synvinkel - Episod 8
Tidigare äventyr 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Vianorstafetten 2005

"Det luktar Falköping" är en bra kommentar om platser där det osar av prima nyspridd gödsel. Enligt statistiken går det nämligen 2 kossor per invånare i Falköpings kommun.

Vianorstafetten är en något kortare skaraborgsk variant av Kylarstafetten (mycket uppskattat med tiden just), där lagen får lite mer frihet att välja själva. Då Tibros elitmotionärer var upptagna på annat håll (bla av Tractor-Pulling) så kunde ett Hjo-spetsat lag bestående av Conny Ståhl och Erik Svensson (!) sopa hem motionsklassen lätt. Jag försökte övertala Hjolaget att i stället för en klapp på ryggen växla förare med en rejäl tungkyss och jag lovar att det hade väckt uppståndelse, men de enda som verkade tycka det var kul var jag själv och Hjo-förarnas kvinnliga medhjälpare. Så mycket frihet finns nog inte…


Lag No.1 FOTO: Jonas Karlsson

Till Vianorstafetten hade undertecknad blivit uppflyttad till ett lag bestående av webbmastern själv och Johan P. Det är allmänt känt att alla inom Sveriges kotätaste kommun är skeptiska till allt som inte finns inom 90-skylten och det är nästan så att man är benägen att hålla med, speciellt om man tänker på omgivningarna kring kalkbrottet vid Uddagården och framförallt till enduroslingan.


Lag Kristoffer Karlsson/Andreas Funke, Hallsbergs MK. FOTO: Jonas Karlsson

På vägen dit (och det var faktiskt enda stället denna dag) hade jag blivit omkörd av 7-faldige världsmästaren Anders Eriksson, som tillsammans med Fredrik Georgsson och ungdomen Calle Sjöö valt att mörka sitt deltagande genom att inte föranmäla sig via internet. Med lite lek med bokstäver skulle dom i stället kunna anmält sig som Arsenik Ressond, Rediskons Froggren och Ellac Jöös. Jag vet inte vilket som är smartast men dem måste valt rätt för dom vann ju! För egen del så behöver man inte vara rädd för att skrämma bort någon genom att föranmäla sig (snarare tvärt om) utan lagets problem bestod i stället till vem som skulle starta och om det skulle börja regna eller inte…


Daniel Persson, Laxå MK. FOTO: Jonas Karlsson

Falköping ville inte annat än att visa sin mångfald och lagom till förarmötet så började det - just det regna. Underlaget i ett kalkbrott är kalk och den sällsynta blandningen vid Uddagården liknar lite snäckskalen på Glimmingen i Uddevalla, fast hela snäckskal som sitter fast i marken i större bitar - om ni förstår vad jag menar. Vatten på kalksten = halka och en gemensam nämnaren med Bohusläns motormetropol är att om man inte tvättar hojen omgående får man "spetta" bort skiten från "spargrisen" i garaget - inte kul.


Lag Tomas Jonsson/Henrik Johansson, Tibro MK. FOTO: Jonas Karlsson

Som sagt, att det var mindre tid i spåret gjorde att man var lite mindre knockad vid målgång ändå utnyttjade vi tiden maximalt då herr webbmaster var sista förare att gå ut i tävlingsspåret innan vinnande lag passerade målgång efter drygt 3 timmar. En annan anledning till att jag var lite mindre trött var också sannolikt att det även var kortare avstånd att kuta i depån - också uppskattat speciellt av mig själv då jag fortfarande känner av sviterna efter den stenhårda löparduellen med Stellan B från sista episoden.


Lag Krister Pettersson/Fredrik Pettersson. FOTO: Jonas Karlsson

Vårt eget lag klarade strapatserna riktigt bra - så bra att vi tog i hand på att försöka få fram ett lag till lag-endurons längsta och största utmaning - Gripendygnet i Strängnäs i juli.

Kom dock ihåg vad flickan sa - det är inte storlek utan meter per sekund som räknas!

Kör hårt Rocky JR!