Enduro ur en självplågares synvinkel - episod 7

Inledning.... Inledning...Inledning... Pom-poripom-poripom...Inspiration var finns du?

"Att köra enduro i ett lag är som att vakna upp i globen med en tekopp i munnen och drottningkräm mellan skinkorna" Nej-nej-nej alldeles för mycket Robert Gustavsson.

"Att köra enduro i lag är som att anlita brandkåren i Varnhem - hälften tänder på och hälften släcker" Nej-nej-nej alldeles för mycket Västgöta-Bengtsson.

"Att köra enduro i lag är som när knoppar brister" - Ja just det, presic så -jag återkommer till vad jag menar...


Conny Ståhl, Hjo MK. FOTO: Jonas Karlsson

Vi hade samlats ca 150 lag med 3 krigare i varje uppställning för att skutta runt i sandhålorna i Norrahammars traditionsenliga kylarstafett. För undertecknad var det premiär och hade därför plågat mina lagkamrater som kört tidigare (och till och med båda deras blivande (?) svärföräldrar) med mer eller mindre oviktiga spörsmål. Nåväl jag tror inte att mitt pokerface höll när världens mest rutinerade Enduro-Nisse frågade "Skulle inte du vara startman? Har du ställt ut cykeln på startlinjen?" Givetvis hade jag inte det och jag var inte sist ut men tillräckligt sen för att inte hamna i pole position.

Starten gick hyfsat - i och med min ungdom använder jag traditionsenlig kick och tycker jag det är lite för mycket "rolatorvarning" med elstart - men givetvis så är det in-i-helvete-bra med elstart när starten sker gemensamt med avstängda motorer. Första varvet var väldigt mycket följa-john då spåret i mina ögon var smalt och svårt att köra om på. Väl inne på området igen handlade det om att hitta sin normala andningsrytm igen och försöka se opåverkad ut...


Marcus Björklund, Blombacka Freestylers. FOTO: Jonas Karlsson

2.a löpet gick klart bäst, 3;e klart sämst och 4:e varvet handlade ENDAST om att ÖVERLEVA! Jag tror på att göra saker och ting ordentligt och var därför på varje varv ner i VARENDA håla för att "kolla läget". På 3:e sträckan lyckades jag till och med att köra fast på varvets enda ställe med en gnutta vatten. Bidraget till publiken var väl annars egentligen bara att ofrivilligt snubbla till när Herr Bergbom skrek och jagade livet ur mig under vår språngmarschen när våra lag var lika inför 3:e männens tredjesträckor. Efter den ruschen måste jag tangerat mitt personliga rekord på 17,5 sek på 100 meter slätt. Det enda jag kunde klämma fram mellan hyperventileringarna var "Vart spyr man?" "I lä" blev Herr Bergboms klockrena svarsreplik.

Halvt död, halvt levande försöker jag stapplande samla ihop mina tillhörigheter - jag har nog inte varit tröttare sedan Lutter gick i kortbyxor, men är samtidigt ganska glad att laget tog sig runt och alla verkar nöjda och glada.

Jag ska nu försöka knyta ihop säcken med inledningen och Karin Boyes klassika dikt. Att köra enduro i lag ÄR som "Det gör ont när knoppar brister":
- Det GÖR ont - i både kropp och knopp
- Det KAN vara vackert
- Det handlar mycket om spänd FÖRVÄNTAN
- Upplösningen känndes för min del oerhört FÖRLÖSANDE

Kort och gott en lika lång som rolig dag!

Kör så det ryker !

Rocky JR