Enduro - ur en självplågares synvinkel - episod 41
The Rocky Jr Collection >>>

"… början eller slut …"

Annandag jul arrangeras traditionsenligt Hjuldansen i Karlsborg, denna gång var den 13:e (!) i ordning. Tyvärr meddelade Stig "Tävlingsledare" Brehag att det KAN vara för sista gången, om inte försvarsmakten ändrar sig…

Jag kan själv inte bestämma mig mentalt om "Hjuldansen" är början eller slutet på säsongen. I och med att jag gått ner 10 kg, köpt en ny dyrgrip (maskerad med gammal plast) så KÄNDE jag mig stark innan start, och det KÄNDES faktiskt som om det var BÖRJAN på något …


FOTO: Mikael Sandberg

Innan jag går vidare som ska jag bara gå in på en annan liten detalj under avdelningen tvångstankar - min "varannangångsteori". Jag har en föreställning/teori att OM det går dåligt en gång går det bättre nästa och speciellt nästa gång - nästa år… Och jag är inte den ende - Oliver Kahn (fd tysk landslagsmålvakt i fotboll) läste jag hade en teori om att i och med att Tyskland förlorade förra VM-finalen i Japan så borde han fått stått även i somras för då hade Tyskland vunnit - HELT LOGISKT, eller hur? För den minnesgode så rosade jag väl inte marknaden vid förra årets hjuldans precis… heller ... Efter att ha krockat med ett träd, gått till bilen för att hämta verktyg så blev jag klart sist i motionsklassen vid 2005 år Hjuldans.


FOTO: Mikael Sandberg

Men som sagt nu var det andra tider, och jag hade förra årets motgång på plussidan och vinden i ryggen…

Starten kändes bra, jag låg väl hyffsat till när vi passerade den steniga delen av banan nere vid vattnet första gången. Redan då kände jag att något var fel, en smygande känsla som gjorde sig mer och mer påmind under andra varvet. Jag fick mer och mer problem med häftig andning, en krampliknande känsla i magen och alltmer diffus syn… Kort och gott jag var helt slut - efter cirka 30 minuters åkning. Början till nått stort, eller hur var det nu igen?

Inte ens uppmuntrande tillrop från ditresta Rocky-supporters vände trenden. Vid andra passagen nere vid sjön fick jag ett att mina otaliga vinterdäcksuppställ och med nöd och näppe så klarade jag mig från att sänka dyrgripen i Vätterns klara vatten. Hur det gick för de i publiken som fick fly hals över huvud vet jag inte. "Stålmannen" från Hjo sa med ett varggrin att han förevigat alltihop - höjden av förudmjukelse är ju när den finns sparad till omvärlden.


Anton & Nils-Erik Zell. FOTO: Mikael Sandberg

Ett par - tre vurpor senare lämna jag in handuken, desillusionerad, men när jag kom till bilen fick jag tidernas bästa ursäkt till dagens nederlag - PUNKTERING på framhjulet. En som INTE hade problem stenarna var Skaraborgs tuffaste brandman, Nesse "Moroten" Zell, som visade att gammal är äldst och vann klassen för pojkar över 40 ganska lätt. Om jag är knäckt? "Hell No!" Jag är helnöjd med att varit uppe/ute när sopbilen kom och om en tidsparantes i universum börjar ju världens roligaste vintercup… angående rubriken (och i och med att säsongerna går in i varandra) vill jag ge sista ordet till Winston Churchill :

"… detta är inte slutet, detta är inte ens början till slutet, men det kan dock vara slutet på början …"

Vi syns väl i Falllköpping, va?

Rocky Jr (Vänligen - titta INTE på resultaten!)


FOTO: Mikael Sandberg