tibromk-enduro.nu
Tillbaka till INFO

Den 48:e Säterkåsan blev väldig blöt
Resultat längst ner på sidan

Lars-Erik Johansson arrangerade sin 48:e Säterkåsa under lördagen. Årets tävling blev en riktig blöt tävling. Snabbaste laget var Tibros Calle Sjöö i lag med SVEMOs enduroboss Robert Svensson.

46 tvåmanna lag kom till start i årets tävling som var den 48:e i ordning. Start 16.00 med körning i Skövde och Stöpenskogarna. Tanken med tävlingen är att en duktig förare ska köra ihop med en mindre rutinerad eller tränad förare. Man kör på samma cykel, ett varv var och körtiden för den bäste var 27 min och 22 sekunder.

 
FOTO: Max Larsson

Mycket snabba och fin spår. Problemet för förarna är sedan att det kommer en hel del surdrag. I år var det extra surt i markerna så det var många skrönor man fick höra efter målgång. För dom som ville ta det extra försiktigt fanns det även en VIP-klass där man kör en lite enklare och förkortad bana.


Tävlingsansvarige Lars-Erik Johansson. FOTO: Max Larsson

Höjdpunkten brukar vara när Lars-Erik har förarsammanträde och försöker att lugna nervösa åkare genom och dra en och annan go endurohistoria från förr. Årets problemet var att broarna var svaga så det var maxvikt på dom. Två förare blev vägda och överskred maxvikten och blev rekommenderade Purex inför starten. Viktigt var det för dom långsammaste förarna som belastade broarna mest. Här är det verkligen avsaknad från tävlingshets. Prisutdelningen hölls på Valhall inne i Skövde med priser till alla och mycket skojerier. I en dragspelstävling vann Vimmerbys Albin Carlsson före Sebastian Adielsson, MK Pionjär.


FOTO: Bergbom/Larsson

Rickard Ahlin, Falköpings MK kom in på kanontiden 26 minuter och 47 sekunder.
- Jag vet inte riktigt säker men på något ställe har jag kommit in på VIP-spåret. Var inte helt lätt att köra när bara VIP-klassen hade kört före mig. Så någonstans har jag missat pilningen. Jag och Knutsson fick 10 minuters tidstillägg och tog en 13:e plats.

SVEMOs Robban Svensson värst ihop med Calle Sjöö
Vinnarlaget med SVEMOs Robban Svensson tog kommandot på första varvet. 10 sekunder därefter av Olof Adielsson. Calle Sjöö växlade efter Robban och drog iväg så segermarginalen blev 37 sek till Olof & Sebastian Adielsson. Lagen är taktiska och släpper ut den långsammaste föraren först. Risk är annars stor för fastkörningar efter hand när spåren har blivit sönderborrade. Bröderna Georgsson hade snabbaste varvtider, Fredrik 27,22 och Anders 28.49.

Calle Sjöö
- Det var smetigt men roligt. Var ingen sten och bök det var bara Skethâl över allt. Det var första gången jag körde här och det var gott att starta med vinst. Var tänkt att jag skulle kört med pappa Björn först men sen blev det Robban istället. Skoj att åka så här kort för då kunde man dra hela vägen men han också med och krascha i hög fart. Hade en batalj med Anders Georgsson i spåret, vi turades om att vara först. Robban fick uppsöka KSS för han fick in en gren i ögat. Det var som tur en ytlig skada i ögats vita säger Calle.


Robban Svensson med rött vänsteröga & Calle Sjöö. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

Sebastian Adielsson i par med pappa Olof
- Vi kan ha förlorat seger på grund av en tabbe från mig. Väldigt tidigt gick jag ner i ett djupt spår och stod still och kom inte loss. Fick ropa till mig några som hjälpte till. Sen flöt det bra vid alla Skethâl. Farsan körde sen bra och var endast en sekund efter mig i tid. Var bara 30 sekunder upp till seger. Men i dom andra lagen så gjorde dom säker misstag också. Det här var min andra tävling här. Väldig rolig bana och skoj för pappa att han slipper att vara mekaniker och få vara med och åka. Tyvärr körde han nästan ifrån mig. Han gillar mörkerkörning. Kör kanske nyårsstafetten med lillebror. Han är en jäkel på att springa, var tvåa i starten förra men hade inga dubbdäck så han vurpade i första sväng.


Albin Carlsson, Vimmerby MS och Sebastian Adielsson i en tuff duell. Albin tog här en klar seger. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

Fredrik Georgsson i par med Mikael "Fritte" Nilsson blev 4:a
- Vi fick ett högt starnummer i år och Mikael startade. Han körde runt och hade nog inte några större problem. Det var förväntningar på oss för vi har vunnit två gånger. Jag gick sen ut och körde till mig den totalbästa varvtiden. Hade en liten borrning på ett ställe annars så flöt det på bra. Kändes att det var mer vatten än vanligt. Oj vad det var djupt här och där! Vi var 9 sekunder från pallplats. Närmast för mig är Vintercupen. Jag  kommer att fortsätter köra för Team KTM Scandinavia och det känns skitkul att köra med dom. Lars-Erik är jätteduktig som orkar att arrangerade det här och snart är det 50 år. Jubileumet ser vi fram emot. Alltid skoj att komma hit och avsluta året så här.

Daniel Johansson i par med broder Peter tog en 5:e plats

- Har varit med nästan alla år från 1998 och det här är tradition. Det här var nog en av dom besvärligaste gångerna. Mycket blöta vattenhål som var väldigt djupa. Blev genomsur och satt fast några gånger. Det var tufft idag. Man kan förstå att det var besvärligt för dom som var nybörjare. Jag lät broder Peter köra första varvet för det blev otroligt uppkört efterhand. På Nyårsstafetten blir det mitt sista race med GasGas, kör även då ihop med broder Peter. Kommer att köra Beta under 2009. Daniel och Peter. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

Hasse Björklund i par med Tony Kronberg kämpade tills sig en 28 plats - Det blev lite problem när jag skulle köra över stenmuren på transporten fram till varvningen. Där ligger det normalt tre pallar. En upp, en över och en nedför. Men det fanns ingen i nedförsbacken. I det krondiket placerade jag framhjulet. Gick ner på huvudet i uppförsbacken i diket. Veck mig själv och hojen åt fel håll. Mörbultad rest jag mig upp och la tillbaka pallen som någon troligtvis hade kört bort. Pallen hade ramlat åt sidan. Jag var tveklöst snabbar än min kamrat Tony. Hasse Björklund. FOTO: Mikael Sandberg

Peter Persson jubilerade med sin 30:e kåsa - Körde min första Säterkåsan 1976 på en Java 350cc. Hade precis börjat att åka då. Sedan gick jag vidare och var aktiv i några år och körde i elitskiktet några år. Kört en hel del EM och Six Days. Sista tävlingen som aktiv var 1986. Har inga planer på att åka mer MC, kör endast Säterkåsan varje år. Sedan 2001 har jag inte åkt någon MC mellan kåsorna. Problemet är att jag då får fruktansvärt med träningsverk och kan inte gå riktigt på tre dagar. - Det blir en grej det här att köra Säterkåsan så här många gånger. Det liksom bara hör till. Det är under dom sista åren jag har förstått att man kan nog åka 30 ggr. Farten för min del har blivit lugnare med tiden. Framförallt tar syret slut i skogen så fort nu för tiden. Har kört ihop med Torbjörn Bäck sedan 2001. Vi blev kompisar på Husaberg under min tid där. Före det körde jag med Kent Karlsson i några år. Har aldrig vunnit något år men blivit 2:a nio gånger. Peter Persson. FOTO: Mikael Sandberg

Första året
- Som 18-åring, 1976. Körde Java och det var två sträckor på den tiden. En sträcka där vi starta idag och en som startade vid Ryd. Vid starten på 2:a sträckan gick det åt stor service, batteriet höll på att lämna motorcykeln.  Luckan som höll den på plats hade pajat. Så vi fick hitta en skogslösning på problemet. Det var batteritändning på Javan.

Skethâl?
- Det har varit väldigt olika genom åren. Ett år i början på 80-talet var det den blötaste gången. Det var snö och lite fruset, ibland höll isen men när det det gick igenom var det fruktansvärt. Hemskt!


Lag Stefan & Tord Johansson. FOTO: Bergbom/Larsson

Kallast?
- 1988 eller 1989 var det snorkallt runt 20 grader. Man fick värma händerna på avgasröret när det gick på vägarna.

Mest snödjup?
- Det var även det på 80-talet. Snöspår och man hade fötterna upp vid styret när det var som värst. Det var en riktig rodelbana. Efter det kom kroppen ihåg att det fanns en muskel här och där. Idag skulle man dö på en sån tävling.

Lampsystem?
- Det har pajat hur mycket lampor som helst under åren. På Javan så var det 35 watt. Sedan kom Motorplaten på 60 watt. Semsystemet kom på armecyklarna 1978 och det var på 140 watt. Då blev det ett stort lyft. Sedan så hände det inte så mycket för än Exsonljuset kom 2001. Nu är det fusk för det är som att åka i dagsljus. När man har ljuset på hjälmen kan du åka på bakhjulet och ändå se. För i tiden fick man ha framhjulet i backen för annars så du inget.

Broar
- Dom har tillkommit under senare år. Lars-Erik har blivit lite mjukare på äldre dar.

Djupaste fastkörningen?
- Ner till styrkronan. Var då själv i skogen och ingen publik i närheten. Idag körde jag några cykelställs fastkörningar och då märkte jag att det inte var som förr. Tidigare kunde man ställa ner fötterna och ta tag i styret med armvecket och bara dra upp. Jag försökte även idag på samma sätt. Då tog syret slut och jag fick vänta en stund tills jag kunde fortsätta igen. Ibland har det varit fullt med cyklar när man har kommit fram till ett Skethâl. Minst 10 tal med cyklar.

Isproblem
- Händer saker och ting ibland när man kommer åkande i skogen och det är fruset och ingen snö. Drar på arslet nåt fruktansvärt. Cyklar har även kommit farande vertikalt på fullgas.


Jessica Malcolmsson tar sig förbi en nerkörd Stefan Andersson. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

Mer minnen från min aktiva tid
- På ett EM i Tjeckoslovakien (Slovakien). Tävlingsplats var Považská Bystrica och det hade regnat, då blir leran fruktansvärt hal där. Is är bra friktion jämfört med det här. Kom fram till en backe vid en uttorkad bäck med stora sten i. Ser då att det är alldeles blått av däcksrök i skogen. Det är varning ett. Det låg cyklar hela vägen upp i en backe. Tänkte att jag håller bara i och kör på dom liggande cyklarnas hjul. Fick några tjuvstopp men när det var 10 meter kvar kom jag inte längre. Jag var så jädra trött så jag orkade inte kicka. Det satt en Röda Kors tjej längst upp och hon kom ner och hjälpte mig den siste biten. Det är ett häftigt minne.

- Ett minne var Six Days 1983 i Wales. Inför sista dagen var jag tvåa i min klass. Fick sen otroligt kramp i armarna och kunde knappt ta mig runt. Under Novemberkåsan i Enköping 1983 var jag i ledningen tills det var fyra sträckor kvar. Blev sen fruktansvärt åksjuk och fick ge mig och tog en fjärde plats. 1984 skada jag mig kraftigt när jag slog runt mot ett stenblock. Bröt nio revben och skadade mjälten.


Jan Carlsson, Vimmerby MS. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

VIP-klassen
Under torsdagskvällen ringde Jan Carlsson undertecknad. Vimmerbyföraren Jan brukar köra VIP-klassen ihop med Lennart Thorsson. Nu hade Lennart skadat ryggen så jag fick ett erbjudandet att köra. Jan körde sin första endurotävling 1968 och körde med stor framgång både enduro och cross. På 70-talet fick jag nöjet att lära känna Jan när vi fightades i resultatlisterna.

Vi enades om att köra på Jans grabb Albins Kåsacykel. Tre Exonlampor som lyste upp hela omgivningen. Om det varit snö så hade det smält undan av ljusets styrka. En liten och go 200cc KTM som man njöt i fulla drag av att köra. I fortsättningsvis ska jag enbart satsa på såna här klasser. Jag kan nu tänka mig hur det känns att vara VM-förare. Komma till tävlingsplatsen och bara ha bekymmer med att dra på sig byxorna. Under alla min år har jag aldrig haft det så förspänt. Tack Frödingebor för en trevlig helg.


Anders Fredriksson körde i lag med betongborrarkompisen Christer Lundqvist och lyckades på något konstigt viss fastna i VIP-spåret. Eller körde han fel bana? FOTO: Max Larsson

Uddevallaparet Bernt Johansson och Gunnar Johansson (ej släckt) blev 4:a i VIP
- Årets tävling var mycket våtare än jag trodde, Är ingen MC-åkare i botten så jag har haft stora problem att ta mig runt. Mycket stolt och nöjd över det här. Jag är för ovan vid underlaget. Vi kör på min pojkes 450cc Yamaha. Grabben och jag kommer att köra ihop på Nyårsstafetten säger Bernt.

- Det var bra i förhållande till vädret. Mycket vatten och man fick vara extra försiktig. Blev varnad av Bernt för ett vattenhål och där skulle man köra i mitten. Alla stod och peka till höger men jag tog mitten, fastande för det var fel vattenhåll. Bernt var något snabbar. Det här var min tredje start. Körde motocross i min ungdom. Vi återkommer nästa år säger Gunnar.



Bernt och Gunnar Johansson, Uddevalla. Underbild Gunnar in action. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

Tävlingsansvarige Lars-Erik "Snitsaren" Johansson
- Det allra viktigaste är framför allt att ingen skadar sig. Är alltid lite oroligt i slutet när förarna inte kommer i mål. Nu är alla tillrätta och det är ju det som är viktigast. Tycker nog att det var skitigt värre så det var ingen lätt tävling i år. Men det ska inte vara någon Söndagsutflykt. Det här är riktig enduro och sen får di säga vad som helst di andra varvloppsåkare. Alla klara ju inte av det på det sättet som en riktig enduroåkare gör. På det viset är det.


Tävlingsansvarige Lars-Erik Johansson. FOTO: Bergbom/Larsson/Sandberg

- Det var en kille som tog väldig lång tid på sig och han hade lite problem med surhålen. Jag vet hur det är att gå in i vägga för det gjorde jag på min sista Novemberkåsa. Före det hade jag själv ingen aning om att det kunde bli så jobbigt. Nästa år kör vi den 49:e och kunde vi åka i år så kan vi nog klara av det nästa år. Markägarna har varit väldigt positiva i år. Det är även roligt att det kommer fram ny åkare som Calle Sjöö.

Mikael Sandberg